ellieees

Var som vilken bilfärd som hellst men endå inte, helt plötsligt som jag satt och råkade börja tänka på min bortgågne farbror och kännde ett obehag av hur länge det kan ta innan det går in och innan man kan acceptera att det har hänt och att han är borta för alltid, det slår en då och då gör lika ont varje gång, vill bara kunna acceptera det och låta det vara något jag vet och kan leva med. har gått 1,5 år snart 2 år sen han försvann, men endå var inte han en av de närmsta.

Det var detta som ledde in mig på tanken att hur jobbigt ska det då inte vara om andreas skulle antingen skada sig, hammna i koma eller dö. Livet har sina risker varje dag finns dom vilket gör att jag måste försöka visa han var eviga dag hur mycket han betyder för mig så att han vet det!
Och mitt i dessa tankar försvinner allt jag lever ser och sitter och kör men allt försvinner alla känslor allt kan knappt tänka, tänk dig att alla känslor allt minnen allt bara förvinner utan någon anledning och du vet att det finns saker du vill känna och minnas men det är borta helt enkelt.

Efter ett tag kommer en hel drös gammla känslor kastandes över mig en hel del ensamhetskänslor, otillräcklighetskänslor/värdelöshet.
Fick lite smått panik men efter ett tag kom allt tillbaka mina minnen känslorna och dyl, men oavsett att det kanske bara hände under en 10-20minuters period så var det obehagligt nånting.

Lite information om min jobbiga vecka som jag hafft...
Till skolan och "livet" legat sjuk med någon underlig mensverk som gav mig verk i hela kroppen vilket ledde till att jag fick spy vilket ledde till att jag blev sängliggandes halva onsdagen hela torsdagen och större delen av fredagen. Då andreas kom förbi mig på onsdagskvällen så klarade jag knappt att vara vaken för att kroppen var så slut fasst jag sovit i några timmar, försökte gå upp men slutade med att jag ville svimma, så var bara lägga sig och sova och sen vakna för att försöka trycka i sig en piggelin för att sova ytterligare. Samt hadde migrän tisdagen och min mage la av då jag legatr i 4 dagar pricken över i:et var att få ett känslomässigt sammanbrott och bli ledsen över allt möjligt, inte bara kroppen som tar stryk.Tycker synd om min karl som får se mig i sådant tillstånd är alldrig kul se sin älskling lida!


Men nog pratat om det =) äntligen på fötter och har fått gjort min csn ansökan och fått fortsätta på utbildningen, fick ansvara för restaurangen idag så var duka upp samt göra sallader och ta emot gäster vilket var trevligt mycket att göra och hålla reda på vilket jag trivs med så var kul, samt att få träna att möta personer och försöka att inte vara så blyg.

Träffade veronica och pratade på längtar tills vi ska göra slingor på mig och längtar tills vi festar igen eller har en helhärlig dag på stan eller i lägenheten vi tjejer :) men också vi fyra. Vi drog och köpte saker på systemet inför midsommar ska köpas lite till senare =) Hoppas på bra väder ska bli så kul! =P